Fan in i helvetes jävla piss skit. Ursäkta som svär, men fan alltså. Så fort man är pank vill man ha så mycket, och så fort man har pengar så blir det en jävla helvetes shoppingtorka. Antingen har jag ändrat stil, eller så har affärerna börjat sälja förjävla lite och fula kläder eller så har något annat galet hänt mig. Vad är detta? Har varit runt nu 24/7 i två dagar och mår bara dåligt. Skit piss höst och skit piss kläder!
Så fort Paradise Hotel börjar blir det världens kalabalik. Förra året kan man väl säga att vi nästan hade debatter om vem som var värdig vinnare och vem som var snyggast osv i klassen. Har nu tittat på 64 avsnitt på bara några få veckor och är äntligen klar nu. Känns lite tomt nu ha ha! Jag vet hur mycket fördomar det finns om programmet, men det är fan det bästa som finns det här. Har skrattat, gråtit och haft ångest under avsnitten. Helt grymt är det. Om ni inte har kollat kan jag säga att ni har något stort framför er....
Helvete. Jag har inte känt mig så här förvirrad på länge. Så ovis om allt. Drömmar skrämmer mig, verkligheten börjar komma ifatt och jag känner inte att jag orkar, inte nu. Hela min värld har vänts upp och ner. Snabbt som satan. Men så långsamt. Så lång tid det har gått. 8 månader och min värld vänds upp och ner på först nu. Jag vet inte om jag fixar det här. Jag vet att det kommer. Jag vet att det står utanför min dörr nu. Väntar på att ta sig in och strypa mig långsamt så att jag inte orkar. Jag vill inte. Jag har fruktat den här tiden. Kom bara tillbaka, vänd tillbaka min värld.
"...Fast jag kör hellre på "shoppa shoppa shoppa bort din sura min" (Moderatjävel tänker ni nu va, hehe). Den som säger att shoppa inte ger lycka är en idiot. Eller Vänsterpartist."
Min värsta mardröm är att förlora någon nära. Speciellt min familj. För ett år sedan var jag rädd, men det kändes ändå inte som att det någon gång skulle hända. Det var overkligt, har alltid varit. Sedan hände det jag aldrig kunde tänka mig, tro eller förstå. Den familjen som alltid har stått mig närmast och alltid kommer göra, den förändrades. Linus var plötsligt borta, tagen ifrån livet vi lever här och nu. En kille som var som min lillebror innerst inne. Det rörde till allt. Speciellt mina tankar har jag förstått först nu.
Jag är mer rädd än någonsin att förlora min familj. På något sätt. Hur som helst. När som helst. Jag vill inte. Jag vill inte vara rädd, känna rädslan av att de ska tas ifrån mig. Jag mår illa, får ont i hjärtat. För nu vet jag, det kan hända. Det är inte omöjligt. Vad som helst kan hända.
Jag har aldrig i hela mitt liv träffat min farfar. Han gick bort när min pappa var runt 13 - 15 år. Jag är så stolt över den min pappa har blivit. Hur han är, att han är så stark och har lyckats med så mycket. Att han älskar mig så mycket och att jag har den familj jag har med två fantastiska, makalösa föräldrar och en underbar syster. En familj många kanske drömmer om. Som jag har. Jag vill aldrig förlora dom. Just därför är jag så rädd för döden. Jag vill inte. Vill inte tänka tanken. Men den förjävliga världen vi lever i kommer ta dom ifrån mig. Någon gång. Det är helt orealistiskt. Ett liv utan dom, det fungerar inte. Jag älskar er så mycket. Lev försiktigt, lova mig det.
Har precis varit på mammas releasefest med 75 personer. Väldigt lyckat. Hon är duktig hon. Och hon släpper en bok. En bok. Ha ha. Har så svårt för att fatta saker. Känner ingenting, borde väl vara så utomordentligt stolt men jag har inte fattat att det faktiskt är en riktig bok hon släpper. Det händer inte, eller något. Så känns det.. Men stolt ska jag nog vara, är, men blir ännu mer när jag väl fattar.
"Jag älskar dig inte" heter boken och säljs nu på internet. Kommer ut i butik snart tror jag.
Ganska häftigt tycker jag nog allt. Du är bra du mamma.
Dålig uppdatering, förlåt. Och jag hatar att skriva så för då känns det som att jag förutsätter att jag har massor av tusentals läsare, ha ha. Vilket jag då inte har. Men för de som tittar in hit då och då, förlåt för usel uppdatering.
Hade en riktigt trevlig helg med tjejmiddag hos fina Linnea. Massor av Paradise, har fastnat TOTALT tyvärr. Men det är bara så bra. Och jobbat har jag gjort också, jag har faktiskt skaffat ett jobb, tro det eller ej ni som känner mig. Det känns konstigt, att vara anställd och få lön. Lön den 15:e, inte helt fel!! Att faktiskt jobba på fritiden istället för att slappa. Jo det känns faktiskt bra.
Ska jag våga mig gå in på tv6 och titta på ett avsnitt till innan skolan... Så har mina morgonar (?) sett ut hittills så det vore ju inte helt random...
Ja, men vi hörs kära ni. Massa kramar och lycka till med dagen.
