Åh vad jag inte är på humör för att blogga. Jag är ledsen men nu tar jag nog en paus ett tag. Kos på onsdag och sen Italien. I augusti kommer jag tillbaka helt och hållet. See you then!

Jag platsar inte här. Jag vill tillbaka till bajamajorna och stanken. Till svett och Billys Pizza. Till Deadmau5 och Pyttipanna och korv. Till 7,0:or och bongen, till galenskap och spår. Till Camp Ravioli och alla grymma människor. Jag vill vakna upp i ett tält och löka sönder och gå ut och sätta mig i en brassestol och börja kröka i solen. Jag vill tillbaka. Jag vill inte ha en riktig dusch, toalett och en skön säng. Att åka till Peace & Love är ett under att jag gjorde, innan kände jag att det var helt fel grej för mig, för mycket smuts och skit. Men att åka är fan det bästa valet jag har gjort i hela mitt liv. Jag kommer aldrig glömma Camp Ravioli. Aldrig någonsin. Fy satan vad allt var bra. En eloge till Maggio, jag får rysningar bara jag tänker på hennes konsert. Tårarna rann till "Snälla bli min", det var bland det bästa jag sett, Linnros, Daniel Adams-Ray, Deadmau5, så brutalt grym, Kings of Leon, Paulo Nutini, Rebecca & Fiona, Håkan Hellström och Mando Diao och alla på campet.