Finns det något mer att tillägga?

Nej. Han är det bästa som har hänt.

Lyssna bara på Re:Stacks, så förstår ni.

Nej föresten. Lyssna på allt han har gjort. Allt allt allt är bäst.

 

 

 

Underbar familj. Världens bästa, eller näst bäst - efter min egen då. De starkaste och modigaste människorna jag känner. Vi ska börja med ett hyllningstal på svenskan snart. Och jag har bestämt mig för att hylla den här familjen, eller bara en person i den - min barndomsvän. Dom förtjänar det. Dom är de starkaste jag känner. Dom modigaste och klokaste. Dom absolut bästa. Jag känner en sådan stor kärlek till dem, varenda en, det kommer jag alltid göra.

.. tror jag det är.

Helt fantastiska bilder.

 

 

 

 

 

SPECIELLT, den här spetsjumpsuiten. Är helt kär!!! Och sista outfiten. När jag blir miljonär (Ja, jag ska bli miljonär, så jag tänker inte använda OM) ska jag köpa dessa. Men då gäller det nog att hitta på nån bra idé, typ nu kanske. Som kan få mig till att bli en miljonär alltså..

 

Och! Jag ska ta ett bad, ett varmt och skönt bad. Vi har bara dusch hemma hos mamma i stan så det här är rena lyxen. Ojojoj vad skönt!

Nu har jag flyttat. För en vecka åtminstone. Har glömt hur fridfullt det är här ute. Ren luft, det var länge sedan. Igår låg jag i soffan med en vän och kollade på film och åt choklad. Första kvällen på länge utan stress. Sen somnade vi i pappas säng och det var så skönt. Nu ligger jag fortfarande här, i soffan igen. Framför först Idol och sen Robinson. Senare tror jag att det blir thaimat och Glee. Det här behövde jag. Lugn och ro. Frisk luft. Kanske sitter inte en promenad helt fel ikväll. Den här kalla och friska luften är oslagbar.

 

 

 

Tänk så härligt att vira om sig denna kappa, ha en mjuk tröja under och spetsiga skor till. Och bara ett par vanliga lite slappa jeans. En sådan här höstdag. För nu börjar fan hösten komma. Man känner det. Kylan är redan här.

 

 

Jag känner att jag har något för spetsiga skor. Jag skulle aldrig testa ett par på mig själv, det skulle nog se för-jä-kli-gt ut. Men det är så för-bannnnnn-aaat snyggt. Det här en dag på stan eller i skolan hade inte vart helt fel. Okej kanske inte till skolan.

Tänk att ni fortfarande läser min ointressanta blogg. Nu känner jag press att hitta på nått nytt här. Men det är ju så uttjatat med massa teman och sånt. Kanske mer collage, sånt är kul. Eller?.....

Skola. Jobb. Nixon. Träning. Mer skola. Vänner. Plugg. Tömma disken. Ut med Nixon. Lämna Nixon. Träna. Fixa hemma. Hämta Nixon. Skola.

Att bli sviken är min största skräck, följt efter att bli lämnad. Ändå börjar det bli ganska vanligt. Jag tror aldrig mitt hjärta har varit så ömtåligt som det är just nu. Det är verkligen fascinerande hur ens barndom alltid finns kvar. Hur den har format den jag är, både på gott och ont. Jag undrar hur det hade blivit om jag inte var ett skilsmässobarn. Om min största skräck hade varit något annat, kanske ormar. He he. Det är verkligen underligt hur man kan bli så märkt av sina känslor och sin historia.

 

Jag håller på och gör ett arbete i engelska om 9/11 och vad som egentligen hände, historia och allt det där. Ganska passande med tanke på att det nyligen var 10 år sedan allt hände. Jag har alltid tyckt att det har varit hemskt, men jag har aldrig riktigt förstått. Nu börjar jag förstå. Nu ser jag bilder från 10årsdagen på en liten flicka vars huvud ligger över namntavlan och hennes händer klamrar sig hårt runt ett paket näsdukar. Hon har antagligen förlorat en mamma eller en pappa. Jag ser bilder på en halv familj, en krossad familj. En man som har förlorat sin fru och en gammal farbror som kanske förlorade den han skulle leva sina sista år med. Jag ser sorg, och jag fäller tårar. Man kan inte förstå. Man kan inte förstå kvinnan som fick ett sista samtal av sin man som var fast högt uppe i byggnaden. Man kan inte förstå brandmännen som offrade sina liv för hundratals människor. Man kan inte förstå hur det kändes att stå under och se upp på sin nära och kära som går förlorad utan att det går att göra någonting. Det går inte, det går bara inte. Det är för hemskt.

 

 

 

Gå in på denna sida och kolla på bilderna. Man kan inte hejda tårarna.

 

http://content.usatoday.com/communities/theoval/post/2011/09/giuliani-us-safer-since-911-but-more-work-needed/1

 

Och Obamas tal

Den enda jag kan lita på är mig själv. Ingen annan går att tro på. Vad som än sägs. Vi är inte värda något annat än det bästa. Så är det. Vad som än sägs.

Kolla in Moa här: http://www.tv4.se/idol/klipp?videoid=1976516&treeId=3020207

 

Gud, jag har glömt bort hur det är att vara kär. Om jag någonsin har varit riktigt kär, ni vet på riktigt. Då har det gått för långt. Jag saknar någon. Känner mig väl lite sådär ensam. Nu har jag varit själv ett bra tag, precis som jag ville. Jag har gjort som jag skulle. Men nu vill jag inte ha det såhär längre.

 

Det är svårt att inte tappa hoppet när det enda som finns omkring en alltid visar sig vara så falskt.

 

Jag saknar dig. Idag förstod jag lite mer. Idag saknar jag dig. Imorgon saknar jag dig. Om 60 år saknar vi dig.