Jag är bokstavligen talat D R Ä N K T i plugg. Imorgon och sedan fredag kvar. Sen sportlov. Och alla drar iväg och åker skidor. Jag sitter kvar hemma. Men ska bli skönt ändå. Fy fan vad skönt det ska bli. Snart ska jag också hälsa på min syster i Paris. Kolla in hennes blogg här, hur fin som helst. Vill bara åka bort och ta massa fina bilder. Här hemma är det bara tråkigt att fota. Men nej, på sportlovet ska jag faktiskt ta med min kameran på en promenad runt djurgården. Om det är vårigt. Sen Spanien också i april. Ska bli skönt. Jaja, på nästa söndag är det "bara" 100 dagar kvar till allt är över. Då är jag fri. FRIIIIIIIIII!!!!!!!!!!!!
Fy fan vad jag skrattade igår. Bästa filmen jag sett på länge faktiskt, den var helt sjukt rolig. Behövde verkligen det. Och så var det en kille framför som skrattade helt sjukt så allt blev bara ännu roligare. George alltså, världens bästa kille. Dock var det rätt många dåliga skådisar, men Sven och George gjorde allt. Se den! Ett tips!
Fan vad allt bara suger nu. Och det är väl till viss del mitt eget fel. Eller ja, helt och hållet. Känner mig ensam, mer än jag har gjort på väldigt väldigt länge. Jag ska klara mig ensam. Men igår ville jag bara ha någon där. Bara ligga och kolla på serier tillsammans. Och mysa. Bara ha någon. Någon att träffa, vem som helst. Fan, jag känner att jag inte gör någonting, vill göra mer. Men väljer att inte göra någonting. Väljer samtidigt att göra någonting med alla så att allt bara skiter sig. Kanske bra dock att inte gå ut i helgen. Vila upp sig lite. Nu ska jag i alla fall iväg och träna. Kajsa blir min räddare i nöden ikväll. Vi ska se "En gång i Phuket" senare. Ska köpa så sjukt mycket godis och annat gott. Och skratta. Och inte känna mig ensam.
Jag vill träna. Träna träna träna. Köra gärnet. Kan det här såret bara läka nu.. Har nämligen kört in mitt finger i vår skinkmaskin på jobbet. Så lillfingret gick som i två halvor på toppen hehe. Inte riktigt kanske. Men det var djupt. Usch, höll på att svimma igår när vi skulle byta kompress och plåster. Det var då ingen vacker syn. Kom igen nu. Läk!!
Längtar tills jag åker utomlands och får ta massa fina bilder. På människor, på små fina gator och gränder, på italienska fönster med tvättlinor och blöta kläder, på en öde thailändsk strand, på en Singha i solnedgången, på Australiens alla stränder och på massa fina blommor. Åh vill bara dra iväg nu.
Jag kommer aldrig någonsin förlåta. Men jag har lärt mig. Lärt mig mycket. Att säga ifrån. Att stå upp för mig själv. Det är synd att det finns personer med enorma personliga problem. Jobbiga problem. Som gör ont. Som måste göra någon annan mer illa. Men jag kommer aldrig någonsin förlåta. Jag står på egna ben idag. Bryr mig inte längre. Åtminstone inte mycket längre. Jag klarar mig. Men jag vill att du vet. Även om du aldrig någonsin kommer läsa det här. Att jag aldrig någonsin kommer förlåta. Jag har skrapat upp bitarna av mitt hjärta. Det som du trampade på. Ungefär så känns det. Det var mitt hjärta du fick. Du får leva med det. Att du tog det och såg mig i ögonen. Lovade och bröt sönder det i tusen bitar. Det är okej idag. Gör inte lika ont. Men fortfarande så hemskt. Inte en blick. Inte ett förlåt ska du någonsin få. Det vill jag att du ska veta.
Åh jag har hittat en sån där jättemysigt underbart rolig blogg som man bara fastnar vid och kan gå tillbaka sida efter sida och läsa igenom i en evighet. Backmanland. Skrattade faktiskt högt vid vissa inlägg. Roligare tidsfördriv än att öppna matteboken och börja råplugga för att jag ligger 30 sidor efter. Jag är faktiskt värd ett låångt långt break från skolan. Även fast jag var borta två dagar förra veckan. Jaja. Kanske tar upp böckerna om någon timme eller två. Eller 5. Eller imorgon.
"Min vän N och den subtila hinten"
I det gemensamma köket på vårt nya kontorshotell.
Jag: (Står och väntar vid mikrovågsugnen)
Munter kvinna från grannkontoret: (Skiner upp) Jaså, nu är det dags för fikapaus ja?
Jag: Nä…eller…
Min vän N: (Lutar sig fram, nickar vänligt) Nejnejnej, det är Fredrik här som ska äta ett mellanmål bara. Han är väldigt noga med måltiderna. Det är en del av hans diet.
Munter kvinna från grannkontoret: (Nickar ivrigt mot mig) Åh! Är det sånt här ”många små måltider istället för en stor”? Det har jag också gått på! Helt fantastiskt!
Jag: Alltså…
Min vän N: (Nickar sakligt) Exakt. Många små måltider.
(Mikrovågsugnen plingar)
Munter kvinna frångrannkontoret: (Kikar nyfiket in i mikrovågsugnen) Så vad blir det för något gott litet mellanmål då?
Jag: (Harklar mig)
Min vän N: Det blir en liten, liten Big King XXL.
(Tystnad. Munter kvinna från grannkontoret ler ansträngt.)
Jag: Den…blev liksom lite kall på vägen från Burger King."
Läser igenom gamla inlägg tillbaka till 2010. Vad häftigt att bara kunna göra så. Att gå tillbaka i tiden och läsa om alla känslor och allt som hände då. Men vilken konstigt stil jag hade. Mindre kul.
I alla fall hittade jag den här. Bilden talar nog för sig själv. Säger mer än 1000 ord. Världens bästa Linus.
Tänk om man kunde stapla upp dator, tidningar och skor sådär fint i rummet utan att det såg konstigt ut. Eller ha en sådan där klädhängare mitt i rummet utan att det ser stökigt ut. Skulle vilja måla om mitt golv vitt. Det vore fint.
Sitter och kollar på ett avsnitt av Familjen Kardashian när Khloé ska gifta sig och provar sin bröllopsklänning hos Vera Wang. Såg också på Bröllopsduellen här om dagen när Liv provar sin klänning därifrån. Jag dör. Kom in på hennes hemsida. Jag dör. Jag ska ha en klänning därifrån om jag så ska ta 20 000 lån. Åh herregud. Tänk den dagen.
Helt otroligt vacker till höger. En av favoriterna.
Så fantastiska klänningar.
Min absoluta favorit. Åhhhhh är kär. Den till höger. Jag vill ha den.
Jag tror jag dör. Den till vänster är en av favoriterna.
Jag börjar nästan grina för att dem är så fina. Jag vill ha. Alla helst.
